Forum de rock6070

Et bien voilà ! Troisième requête terminée ! Groupe suédois de progressif folk trouvé. Et une biographie en suédois et une mini autre en anglais.

-----------------------------------------------------------------------------------------------


Norrbottens Järn var ett proggband från Luleå som var verksamt under 1970-talet. Bandets mest kände medlem var Ted Ström (som tidigare spelat i bl.a. gruppen Contact). Han skrev de flesta av Norrbottens Järns låtar. De övriga bandmedlemmarna (och betydande för arrangemangen av Teds låtar) var Bo "Bosse" Sundberg, Ulf "Flu" Jonsson, Hasse Lindström och Maria Rosén.

Bandet turnerade flitigt och blev kända i hela landet. En dokumentär om gruppen sändes i SVT under 1977. Norrbottens Järn gav ut två LP innan de slutade. Ted Ström medverkade inte på andra skivan, Järnet. Musiken är en blandning av rock/jazz/blues och country ("En konsumyogis bekännelse"). Bandet återförenades i början av 80-talet för att spela tillsammans en sista gång. Konserten fick lysande recensioner i tidningarna. Bo Sundberg arbetade på Norrbottensteatern under 80- och 90-talen men är numera gymnasielärare på musiklinjen i Luleå. Där arbetar även Björn Sjöö, som skrivit en del av bandets låtar.

Diskografi

Drömmarnas Värld 1975 MNW/Manifest

Sida A

Drömmarnas Värld
Mode-Fank
Konserverad Gröt
Sune Violent and the Glassbreakers
Den Ökände soldaten
Puttes barn

Sida B

Jag och du
Samma vindar, samma dofter
Flugornas hage
Balladen om några av våra vanligaste myter
Prinsen och Prinsessan
Diskoplast och hippievadd

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Järnet 1976 MNW/Manifest

Sida A:

Gamarna (3:44)
Dollar-calypso (2:48)
En konsumyogis bekännelser (2:26)
Låt i framstegstakt (1:51)
I ett champagneglas (4:00)
Åkebylåten (1:28)

Sida B:

Onda tider (4:49)
Flidde II (2:58)
Till den svenska ungdomen (2:15)
Farfars väst (2:16)
Chile (2:28)
Vaggvisa (5:50)
-----------------------------------------------------------------------------------------------

I was blown out of my mind the first time I heard this album; it certainly doesn't seem like something that should have culturally defused to reach me. I do think thanks for that goes to lost-in-tyme, an excellent if sometimes embattled blog that specializes in finding old jems. Beyond the fact that it is over a decade older than me, which has never really prevented my enjoyment before, there is that it is a strange album even for its time. Psychedelic-folk is the best label I can think of, but it doesn't stress the oddness. Of course, I haven't a damned clue if this sort of album was even weird to the Swedish generation that saw its creation, and I heavily doubt many even know what it is. It definately gives an aura of mystery in pondering about what they were thinking in Luleå, Sweden upon forming this group. The name is even weird to me, with Norrbottens Järn being translated as Norrbotten's Iron for me by a Norwegian friend. Let me give you the run down, it is 70s rock and folk with strong European differences from what was the norm in America. Most obviously it is sung completely in Swedish, with the only words I can understand being "David Bowie" but is is said 'Ba-owie.' The mood slides around from guitars and drums to chorus-style refrains to solos on the accordion (I shit you not). "Konserverad Gröt" is the best song for sure, and you must really listen to is fully through to understand why. "Diskoplast & Hippievadd" features the before mentioned accordion throughout, not be to missed. Overall it is extremely psychedelic and reminds me of perhaps what Devendra Banhart and his cohort might be doing if they embraced electric guitars more and liked to sing in Swedish. Cool as fuck, rest assured.
-----------------------------------------------------------------------------------------------





Good !